1480-1528 Italian Palma Vecchio Gallery His birthdate is calculated on Vasari testimony (1550) that he died aged 48. By March 1510 he was in Venice, where he spent his working life. The stylistic evidence of his earliest works suggests that he was apprenticed to fellow Bergamasque artist Andrea Previtali, who had studied under Giovanni Bellini. A signed Virgin Reading (1508-10; Berlin, Gemeldegal.), which may be Palma Vecchio earliest surviving painting, is strongly reminiscent of his teacher. Previtali returned to Bergamo in 1511, and the main corpus of Palma work can be dated from this time. Palma Vecchio oeuvre reflects the change from an early to a high Renaissance conception of the human figure in secular and religious art. He specialized in certain themes that became established in the repertory of genres of the Venetian school in the generation after him. The principal of these were the wide-format SACRA CONVERSAZIONE   Related Paintings of Palma Vecchio :. | The Raising of Lazarus | Portrait of a Young Woman ag | Diana and Callisto | Portrait of a Man | The Adoration of the Shepherds with a Donor (mk05) |
Related Artists:
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Lambdin, George Cochran
American Painter, 1830-1896 American painter. He was a son of the portrait and landscape painter James R. Lambdin (1807-89), who had founded a museum in Pittsburgh in 1828 and directed the Pennsylvania Academy of the Fine Arts in Philadelphia from 1845 to 1864. George Lambdin studied with his father and began exhibiting at the Pennsylvania Academy in 1848 and at the National Academy of Design, New York, in 1856. In the mid-1850s he travelled, probably to Munich, Paris and Rome. His early works were sentimental genre paintings, the best known of which are Our Sweetest Songs (1857; New York, N. Acad. Des.) and the Dead Wife (The Last Sleep) (exh. 1858; Raleigh, NC Mus. A.). The latter was shown at the Exposition Universelle in Paris in 1867 together with one of his depictions of a Civil War subject, Consecration, 1861 (1865; Indianapolis, IN, Mus. A.). In 1868-9 he was at the Tenth Street Studio Building, New York, where he continued to exhibit anecdotal genre, especially childhood subjects, as in The Pruner (1868; Boston, MA, Mus. F.A.). He was elected an Academician by the Pennsylvania Academy in 1863 and by the National Academy of Design in 1868. In Germantown, after a short trip abroad in 1870, Lambdin turned to floral studies, especially of roses from his own garden. Some of his floral still-life subjects were conventional table-top arrangements in glass or ceramic vases, but most were paintings of blooming plants and shrubs as they grow in nature or in garden pots, their foliage and blossoms silhouetted against blue sky or a neutral wall, as in Autumn Sunshine
MOREELSE, Paulus
Dutch Baroque Era Painter, 1571-1638 Dutch painter, draughtsman, architect and urban planner. He was from a well-to-do family, which settled in Utrecht c. 1568. According to van Mander, Paulus studied with the Delft portrait painter Michiel van Mierevelt and was in Italy before 1596, the year he became an independent master in the saddlemakers' guild, to which Utrecht painters then belonged. On 8 June 1602 he married Antonia Wyntershoven, by whom he had at least ten children. The most famous of his many pupils was Dirck van Baburen, who studied with him in 1611, when the Utrecht artists set up their own Guild of St Luke. Moreelse was instrumental in this and became its first dean. In 1618, after a series of political disagreements, a number of citizens, including Moreelse and the painter Joachim Wtewael, petitioned the town council to resign. When that occurred, Moreelse became a member of the new council and continued to hold various public offices until his death. He was a strong supporter of plans to found a university in Utrecht and was closely involved in the preparations and in its opening in 1636